Sista dagen
Sista dagen.
Då var den här, dagen som vi inte längtat efter. Dagen då vi behöver bryta upp ifrån livet här i Thailand. Lata, roliga, intensiva dagar har vi haft. Inte alltid smärtfritt, inte alltid utan gnissel men samtidigt är jag säker på att när vi summerar denna resa så kommer denna vara den bästa resan vi gjort tillsammans. Så många magiska stunder, så många roliga saker vi varit med om.
Att vi fick närvara vid ett magiskt bröllop på stranden, en av de största ögonblicken i deras liv är en av alla höjdpunkter vi kommer ta med oss.
Annars kommer jag också att leva länge på alla möten med andra människor. Här kommer några personer.
Vaktmästaren på moment villa (Rool) exempelvis, sen första dagen vi såg så har han alltid mött oss med stort leende, skjutsat runt barnen på en sareng, även skjutsat oss på sareng till Tree three beach. Han har systematiskt vägrat att ta emot pengar trots att jag vet att han skulle behöva dom.
Eller Dowie som tagit hant om oss varje frukost. Hon har mött oss kallat oss för Mamma och pappa, alla leenden.
Petch på moment som bjuder oss på frukttallrikar, löst problem för oss som vi inte trodde det fanns lösningar på.
Kay på one beach som gått flera kilometer tillsammans med barnen på stranden i jakt på krabbor, hämtat upp oss i sin egna bil sjungit med barnen och med oss. Alltid förstående trots att vi ibland kan vara fullständigt oförstående.
Dow och Jake, som alltid öppnat sina armar för oss, enda sen första dagen för fyra år sen. En vänskap som växer sig starkare för varje samtal, fundering eller skratt tillsammans.
De är möten med andra människor, kulturer som jag tycker är den största begivenheten med dessa resor. Och leenden är många oavsett vart man är, människor som man möter på marknaden som ser barnen, inte med dömande blickar utan med blickar av glädje och förvåning över att vi är så många barn.
Det ska sägas att blickar kan också vara dömande i Thailand, den känslan har också haft när barnen skrattat för högt, lekt lite för vilt med varandra.
Blickar ifrån äldre svenskar som inte ser barn utan ser små vuxna människor. Barn är barn. Barn låter. Den känslan har jag bara haft två gånger på denna resa.
Vi har ju även träffat två fantastiska familjer som vi fått äran att umgås med, Martin, Anna, Therese och Mats och deras underbara ungar, tack för minnena och allt ni skapat för oss. Oerhört tacksam.
Mats, nästa gång vi ses så ses vi utanför Hovet nästa gång, sopa på Fbk!!
Vi har fått så många leenden emot oss att vi kommer att hitta styrka i varje leende när saker kommer gå emot oss, när bilen vägrar starta vid -15 grader. När fingrarna är blå av kyla men du ändå är tvungen att gå ut och skrapa rutorna klockan 07:00 på morgonen. De dagarna kommer jag att minnas dessa dagar när allt bara var ett leende och inga problem fanns i världen, om det fanns några så löste vi dom snabbt och smärtfritt.
Nu vänder vi snart hem igen, men innan dess ska vi njuta av detta underbara land några timmar till.
Sista inlägget kommer med en summering av hemresa🙏🏻
