thailandmedfembarn.blogg.se

Sköldpadda, Apor och tårar.

Dagen började lite trevande. Planerna för dagen var inte helt spikade, men tillslut så besökt vi oss för att åka iväg och hälsa på aporna och handla de sista som vi skulle ha med oss hem. 

Men innan vi for iväg till ap-templet så visade Dow oss en liten sköldpadda som en i personalen hade hittat på väg mot jobbet. En fantastiskt liten söt sak som kröp runt i en djupskål. Dow har tydligen en benägenhet het att hitta dessa små exotiska varelser och för ett antal år sen stötte hon på en krokodil. Enligt sägen så känner krokodilen fortfarande igen henne som nu finns på ett zoo i Rayong. Ska fråga henne lite närmare om krokodilen imorgon. 

Både Maria och jag har respekt för aporna, vilket man också bör ha, och barnen håller sig på behörigt avstånd. Men ibland kan dom ändå komma lite för nära. Idag var det Ebbot som blev lite rädd för en apa då den kom lite för nära. Han trodde att det var för att han såg ut som en vandrande banan i Brasiliens gula landslagströja. Låter det vara osagt men tror mest apan bara var nyfiken. 

Maria och Tuva, fick iaf se lite kärleks-action mellan två apor i trädet. Tyvärr var det en fyra sekunders action så det var bara dem som såg det.

När en av aporna började att gapa och visa tänderna kände vi att det var dags att ge sig av och vi lämnade Ellioth, Tuva och Kalle Båth på Tdv och begav oss in till Ban Phe för att shoppa det sista.

När vi väl kom hem igen så blev det ett dopp i poolen och sen bestämde sig barnen, jag och ungdomarna att dra iväg till seven-eleven för att handla lite godis och läsk. Har sagt det förr och säger det igen. Vilka fantastiska barn och ungdomar. Vi satt nere vid stranden och myste med vårt nyköpta godis. Väl hemma igen började vi samla kraft för att ta farväl av våra vackra vänner. 

Det har liksom legat i luften att den här dagen skulle komma. Att våra vägar en dag skulle skiljas åt. Maria, Jörn med barn och vänners familjer hade sin sista kväll. Och vårt  radarpar familjen Båth. 

Vilken fantastisk tid vi haft. Sagolikt. Är så glad och tacksam för att vi fått lära känna så fina familjer och den vänskapen kommer alltid finnas kvar. Älskar er. Kvällen slutade med skratt och en hel del tårar hos både de vuxna och de yngre deltagarna. Det finns inte någon som vill åka hem. Utan alla ville leva kvar i denna fantastiska bubbla lite till. 

Ebbot förtjänar förresten ett extra omnämnande. Ebbot har ju alltid varit lite försiktig och blyg men något har hänt och han är inte alls blyg längre. Han går iväg på egna uppdrag som ibland är logisk och ibland mindre. Idag såg jag honom gå runt på området och han knackade på hos familjen Båth. Dem var tyvärr inte hemma så då gick han vidare. Trodde han tröttnat på sina strövtåg så han gick mot vårt hus, trodde jag. Istället knackade han på hos våra grannar Jonas och Mia. Mia sa med vänlig ton att Casper och Lukas inte var hemma utan att dom var vid golfbanan och lekte.

Ebbot sa - Jag är bara kissnödig. 

Sen blev han kvar i huset och spelade tv-spel med Jonas. 

När jag senare gick in för att hämta honom låg han nedbäddad i sängen tillsammans med Casper. Tillsammans kollade dom på en film. 

Imorgon är det vår sista dag. Kommer antagligen bli fler tårar och skratt. 

Dow visar oss Sköldpaddan

Söt liten prick

Söta men på behörigt avstånd. Vissa bär på rabies och då vill man inte bli biten av en sån här.

Edith visar vad en av aporna gjorde, den visade tänderna. Då valde vi att dra hem.

Ebbot, den vandrande bananen.

Jag och mina polare. På upptäcksfärd och för att köpa godis.

Här har man ställt en soffa... fråga mig inte varför.

Det blir en del snack om blommor och bin. Förutom de pippande aporna i träder så är det här en vanlig syn. Hundarna som sitter fast i varandra. Ser smärtsamt ut...

En buske med hjul? Också en ganska vanlig syn i Thailand. Nånstans under trädet och buskarna ska det finnas en bil.

Ebbot trivs. Faktiskt så bra att han ville sova över hos Jonas, Mia, Casper och Lucas.